Hur en slumpmässig upptäckt skapade en helt ny typ av kork

Kork är ett naturmaterial som har varit känt sedan antiken (bland annat för fenicierna och grekerna), främst tack vare sin flytförmåga och sin användning som förslutning för flaskor och kärl. Det var dock inte förrän i slutet av 1800-talet som man började förstå några av de många andra egenskaper som detta unika material besitter.

En specifik korkprodukt – expanderat korkagglomerat – upptäcktes av en slump av John Smith, en amerikansk tillverkare av flytvästar baserad i New York, som tog patent på materialet i juli 1891.

På den tiden tillverkades flytvästar av västar i kanvas fyllda med korkgranulat; granulatet hälldes in genom rör eller metallcylindrar, vilket höll kanvastyget utspänt tills fyllningsprocessen var avslutad. En natt råkade en cylinder fylld med granulat falla ner i en het ångpanna.

Följande dag, vid rengöring av ugnen, upptäckte man att värmen inte hade förbränt korken inuti röret; istället hade den förvandlat granulatet till en fast, mörkbrun och cylindrisk massa. Värmen i ugnen fick granulatet att expandera, vilket pressade samman det till ett solitt block som hölls ihop av det naturliga harts som finns i korken.

Idag framställs expanderad kork – ofta kallad isoleringskork (ICB) – genom att korkgranulat (helt utan tillsatser) utsätts för en temperatur på 335 °C och ett tryck på 0,5 kg/cm² samtidigt, under en tid av 20 minuter.

Under denna process expanderar korkgranulatet – varvid mellanrummen mellan de enskilda kornen fylls av ett naturligt bindemedel (suberin) som frigörs från det vedartade materialet – och formas till block av korkagglomerat.

Materialet är luktfritt och står emot insekter och gnagare. Expanderad kork åldras inte, vilket innebär att den behåller sina egenskaper och sin formstabilitet över tid.

Eftersom varje kubikcentimeter kork innehåller cirka 40 miljoner celler fyllda med mikroskopiska mängder luft – bestående av kväve och syre – fungerar kork även utmärkt som isolering mot både temperaturväxlingar och ljud.

Av denna anledning används kork i allt större utsträckning inom byggbranschen, då arkitekter strävar efter att göra byggnader mer energieffektiva genom att använda miljövänliga material för isolering och ljuddämpning.

Kork minskar överföringen av både luftburet ljud och stomljud. Vid en eventuell brand avger expanderad kork inga giftiga gaser. Materialet är fullt återvinningsbart och kan återanvändas i byggnadskonstruktioner. Idag används det över hela världen inom byggsektorn tack vare sina termiska och akustiska egenskaper, sin förmåga att dämpa vibrationer samt sin brandbeständighet.

Detta anmärkningsvärda material värdesätts också alltmer för en rad andra fördelar: utöver att vara naturligt, biologiskt nedbrytbart och förnybart, fungerar det som en kolsänka och spelar därmed en avgörande roll för miljöskyddet.